"döden finns men ändå inte.."

- Betänk att döden finns. Men ändå inte..
- Jaha?
- Men vi är ju högst påtagligt levande alltså. (petar demonstrativt både på sig själv och kompisen)
- Jo, det är tydligt det.
- Hur kan då döden finnas om vi nu är levande?
- Man dör ju.
- Ja men man dör ju inte om man lever.
- Jo, det är ju för att man lever som man dör.
- Javisst men det var inte så jag menade. Om du lever då kan du ju inte vara död eller hur?
- Jo, jag hajjar det.
- Alltså finns ju inte döden. Det var så jag menade med att döden finns men ändå inte. Vi bara vet att den finns i medvetandet och runt omkring oss för att folk dör.
- Och livet finns inte om man är död. (hakar på)
- Precis. Visst är det coolt. Men de döda finns kvar i våra minnen, där kan man t o m förfalska liv.

- Men är handling då en förfulad konstform av tanken. I tanken kan man göra precis vad som helst om man bortser från hur inskränktheten kan påverka en.
- I tanken och drömmen färdas vi mycket snabbare. Vi har redan varit i Malaysia innan man ens hunnit googla sig fram dit via nätet.

(googlar fram Malaysia)
- Jo, fast jag skulle föredra att vara där fysiskt i alla fall. Kolla vilka schyssta stränder!
- Mm. Men poängen är ju att överträffa tanken i handling. Går det? Eller är det våra tankar vi måste omvärdera? Om jag t ex tänker att jag kommer bli så lycklig med en massa nya prylar. Men inte faen orkar jag jobba ihop alla dessa pengar för ju mer jag jobbar desto mer pengar vill jag tjäna. Men i tanken intalar jag mig att jag kommer bli lyckligare men schasar hela tiden målen framför mig som en annan slavdrivare. Det borde vara olagligt att vara sin egen slavdrivare också.
- Med den ekvationen så blir du ju knappast lyckligare snarare tvärtom.
- Nej, just det! Alltså måste jag tänka om liksom för att kunna handla därefter.

- Jag har testat det där med att tänka om. Du vet man har sett något i något skyltfönster som man bara vill ha. Och då har jag hållt på att intala mig att jag ändå inte blir lyckligare av att ha den där saken. Men det funkar ju inte jag vill ju ändå ha den bara ännu mer. Det bästa är att bara glömma den. Argumentet att jag bara blir fattigare funkar inte heller!
- Och varför ska fattig alltid ses som så himla neggo jämt!
- Personligen kan då jag se det romantiska i att vara en fattig poet i alla fall.