Illusionisten, ägg och cigg

Vaknade. Läser Illusionisten. Fascinerande bok som jag hyser en mildare form av hatkärlek till. Mina sympatier för huvudrollsinnehavaren, Nicholas, är lika obefintliga som för birollsinnehavaren, Maurice. Men för Julie hyser jag iaf lite mer sympatier för. Handlingen går ut på att Maurice berättar och illustrerar på gränsen till övernaturliga sätt. Nicholas är en tölp som tror att han är intelligent. Det är svårare att få grepp om vem den här Maurice är. Han Är utbildad läkare, väldigt beläst, kultiverad och grymt rik. Men vad är syftet med hans publikfria skådespel?
Det är i vilket fall fascinerande att jag ändå inte har gett upp boken för länge sedan. Har läst runt hälften av boken (400s) men författaren, John Fowles, har gjort ett väldigt skickligt jobb med tanke på att han inte försöker fjäska in sig hos läsaren. I vilket fall så blev jag grymt sugen på ägg efter att ha läst i närmare två timmar imorse. Och cigg.

I förra veckan drabbades jag av flunsan igen! I fyra dagar höll jag ut och jobbade trots feber, trötthet och en hosta som fått mig att kräkas. Den femte dagen när rinnsnuvan våldgästade min näsa gav jag upp. Har varit ledig i tre dagar nu och allt jag företagit mig har varit i stort sett ren vilje- eller måstestyrka. Har t o m inte kommit efter i pluggandet. Men jag är fortfarande matt och jag stinker vitlök enligt min sambo. Mitt semmelprojekt har fått ge vika för frukt istället.
Sushi står på menyn idag, det var längesedan. Igår kväll lagade jag broccoligratäng och vitlöksbiffar. Broccoligratängen blev snarare en vitlöksgratäng med broccoli i efter att jag hade haft i en eller två vitlöksklyftor för mkt. Sambon undrade om det var gott. Nej, svarade jag och även hans min bekräftade detta. Men vi åt och hade jädrigt roligt åt den misslyckade gratängen. Den nyinköpta glassen var god.