Stötte på en tacksam fotomodell att fota idag när jag förkovrade mig bland blommorna. Hon satt så himla stilla på den vita tulpanen som inte gjort sig någon brådska att slå ut än. Flera bilder tog jag på henne. Det var nästan så att jag inte kunde hejda mig från att peta på henne. Men hur schysst hade det varit. Själv var jag superexalterad, hon var antagligen paralyserad av skräck.. Eller oxå körde hon med filosofin: om jag inte gör något väsen av mig så finns jag inte...
Det är verkligen fascinerande att få ynnesten att fota dessa små varelser.
Makro är fantastiskt, man kan t o m se strukturen i de genomskinliga vingarna. Fråga mig dock inte vad arten heter, det är inte riktigt min grej.
Hm.. om jag skulle ta och göra en paus i makrodrömmarnas obeskrivliga värld och plugga lite istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar