torsdag, december 28, 2006

voilá!

Nu har jag fått kommentarer om min dikt på dikt360.se. Min kommentar är att kung zytophia blev en aning missförstådd. Mitt budskap i dikten är att det är inte de stora sakerna här i livet som räknas. Att det är upp till var och en att sätta "guld"-kant på tillvaron. Den s k lyckan kan ej köpas för pengar.. du är vad du tänker.. du är din egen gud...
Jag har iaf lyckats riktigt bra med kung zytophia med tanke dom olika tolkningar (t ex buddhistisk och narcissistisk) som jag fått.

"lyckan kommer lyckan går, den gud älskar lyckan får.." och jag som inte ens tror på någon gud. :)

onsdag, december 27, 2006

Att skjuta eller inte skjuta

Älgjägaren: -Vi måste hålla älgbeståndet i schack, annars skulle skogen bli förstörd.

Jag: -Vem är det som skövlar mest skog?

God fortsättning!

söndag, december 24, 2006

Äntligen julafton!

Dagen till ära hade jag tomteluva på jobbet. Strax bär det av till dalarna, ser verkligen framemot att träffa mina systerdöttrar. Ja ni andra oxå iofs.
Snön lyser med sin frånvaro å den ska tydligen inte lysa särskilt starkt i dalarna. Trist. Det ger iaf mig en tankeställare om vad mänsklighetens övergrepp på moder jord egentligen innebär.

God jul!

torsdag, december 21, 2006

Har upptäckt Taylor Mac

För en vecka sedan var min sambo, en väninna och jag och såg Taylor Mac på kägelbanan vid södra teatern. Jag blev mäkta imponerad. Taylor var så himla bra. Spana in hans underbara utstrålning. Dessutom gillar jag hans sätt att se på kreti och pleti. Synd att han bor i New York, vill se mer av honom!
Men jag fick iaf en signerad skiva av honom.
Jag hade fixat biljetterna och väninnan bjöd på vinet. Sådär lagom salongsberusade och lyriska bestämde vi oss sedan för att gå ut dagen efter. Det blev en annan sorts dagen efter istället ---> baksmällla. Det var ingen höjdare å jobba å när jag skulle rasta vovvsingarna efter jobbat tog jag ut dem en i taget. Jag orkade bara inte med ett virrvarr av koppel. Vad är det i rödvin egentligen? Blir ytterst sällan bakis annars.

onsdag, december 20, 2006

Rimtortyr

I skolan har vi haft i uppgift att skriva två dikter, en som beskriver en själv som ett djur och den andra ska vara en surrealistisk version av Stagnelius, näcken. Jobbigt. De satt väldigt långt inne kan jag påstå. Har lite problem med att skriva när det är för snäva ramar. Tacka vet jag rim som räddaren i nöden!

Det var som katten

jag stryker omkring genom natten,
någon svär åt den förbannade katten,
spottar, fräser, skjuter rygg,
mot främlingar är jag skygg.

kela med mig, få mig att kurra,
min husse kallas Gurra,
heder åt värmen i husen,
det är jag som leker med musen.

klättra i träd är skoj,
föredrar att köra min egen ploj,
älskar sushi med fisk,
att hunden mig fångar är ingen risk.



När näcken på sitt huvud står

näcken målad som en clownmartyr
en speleman för poetisk tortyr,
lovsjunger kredit och sprit
strippar för en arbetslös expedit.

ett, tu, tre..
ute ska du vara nu,
när bilarna krockar
och änglakörens halsar sig stockar.

Följ mig, kom, följ mig nu,
in bland discokulor och lemlästade själars jehu.
- ja, just du!

bland pudrade näsor
och sågade rosor,
och uppbända trosor,
och Falu lasaretts überflottiga matrosor

ta en älva i dina händer
och krossa barnens tänder,
min musik överröstar deras skrik
och jag lovar dig en vulgovulgär kalabalik,
i näckens, satans och gudens tragik
de eniga tre med hattarna på sne.

i stjärnglans strålar julpyntade lik
och hologrammen som stående publik,
avgasrören sprutar konfetti,
ikväll regnar det spaghetti.

klackarna i taket slår
när näcken på sitt huvud står,
medan ögon rullar i roulette.
- ja tack, låt mig smaka näckens spett!


kim varga

onsdag, december 13, 2006

bra versus dålig

Att vara en bra människa eller att vara en dålig människa. Det är frågan. Tänk att bara en cigg kan avgöra det.
Jag är så jäkla röksugen och håller på och jiddrar med mig själv. Ska jag eller ska jag inte som om det vore värsta tennismatchen i mitt huvud. Bollen är precis lika övertygande vilket racket den än träffar.
Det stör mig att det anses som sämre att röka än att inte göra det. Och argumentet att det är så skadligt för kroppen håller inte. Godis t ex är jävligt skadligt men är det någon jävel som bryr sig om det. Sockret innehåller fria radikaler som bryter ner våra celler och de snabba kalorier som kroppen inte hinner bryta ner omvandlas till fett istället. Alkoholet.. inte bra, inte bra alls. Stackars levern. Stackars barndomen. På alkoreklam står det varningstexter om att det är skadligt för foster att utsätas för alkohol. Men att farsan din super och förstör är helt okej när du växer upp!?
Nej, jag borde köpa mig en ask, light blir så spyfärdig annars, i protest mot mänsklighetens ofrånkomliga hyckleri.

tisdag, december 12, 2006

spegel, spegel på väggen där

krukväxt, krukväxt
på fönsterbrädet där
säg mig vem som törstigast i världen är.

galning, galning
bland mediciner och vita rockar där
säg mig vem som galnast i korridoren är.

kungen, kungen
på Drottningholms slott där
säg mig vem som skjutgladast i skogen är.

sosse, sosse
så röd och trind om magen där
säg mig hur egoistisk du innerst inne egentligen är.

moderat, moderat
bland kavajslag och propra dräkterna där
säg mig vem som lyckligast i huvudstaden är.

några nyutspottade haikus

vackra galning

vackra galning, där
löd ihop och tejpa hel,
bland löv vi viner..



med läppstift i handväskan


målar med läppstift
över gråtande andar,
slätar till och går.



den sadistiska julhandeln

bar-fota-bar-nen
tapetserar naken hud
och vi julhandlar.

en tanke

En dag satte jag mig ner på en stubbe och tänkte mig en tanke. Men det var som tanklöst av mig att tänka så. När man tänker efter såhär i efterhand.
Jag blev kvar på stubben, sittandes. Som en hustomte intill knuten, tänkandes.

onsdag, november 22, 2006

tada

den 28:de december kommer min dikt om kung zytophia att publiceras på dikt360 :)

tisdag, november 21, 2006

Narcisstic Goddess

I mend in silence
the chain of broken sadness

My exhaled warmth
is melting glass to tears

I’m the fear of the victim
in the innocent child

The grain of gold hidden in the sandcastle
is my secret

I’m the burning funeral
of the crying and wounded epos

The dewdrops disperses
by my whispering shadows

I’m the cold gaze in the soul
that you can feel staring

The footprints on the ground
is my historic creation

I’m the predator
playing with its prey

The fingernails on my hand
is scratching up your skin

I’m the glassy surface
of your jealocy

The madness which is laughing
is my face turned towards the moon

I’m like the sun in zenit
with tidewaves against the seashore

The scientist’s awful brain
is my ordinary taste of insanity

I’m the president
of the united glorified feelings

And everything between us
is me


(den här skrev jag för över två vintrar sedan, liksom; the mistress of agony, the guardian angel's outstanding chaos, the grim reapers gorgeous widow, vulnerable miss lovely’s needs och little invisible princess of insight)

shoppo- , strasso- och rosaholic

Det finns vissa fördelar med att vara fattig. Man kan inte utveckla shoppoholkism och det är dessutom miljövänligt. Men vad hjälper det en stackars svag människa som bara svänger sig med karaktär ibland när man börjat få lön? Snacka om chock. Först inga pengar alls och nu helt plötsligt ramlar det in t o m studiebidrag oxå. Jag fick lönebeskedet idag, scary!
När jag inte hade några pengar önskade jag att jag hade det, nu när jag har pengar tycker jag det är för mkt. Glöm ej att det jag får i månadslön det kan folk få ut på bara en vecka eller en dag. *gulp*
Förra månaden köpte jag en aning lite för mkt kläder. Så nu intalar jag mig att jag inte ska köpa några kläder på ett tag. Gissa vad jag gjort idag.. Köpt tyger för drygt 600 spänn istället. Det är iofs inga kläder... Än!
jag kunde ju inte hjälpa att jag bara fick mer och mer inspiration där inne på Ohlsons tyger.
På lördag är det fest gissa vem som älskar att förbereda sig inför fester av det lite festligare slaget. Prexis!
Och nu har jag blivit så himla förtjust i strass och rosa. Har värsta bältesspännet i strass, örhängen, halsband (vill dessutom ha ett überflådigt, brett), ska ha lite strass på lösnaglar på festen. Dessutom har jag slagit till och införskaffat armband i svarowskikristaller som jag suktat efter sedan i vintras. Är väldigt förtjust i ett diadem i svarowskikristaller som jag var in i butiken idag å tingade.
Å panduro och slöjddetaljer säljer ju dessutom strass så man kan göra eget. Mitt tilltänkta halsband t ex. Dronningsmycken släng er i väggen här kommer kimsmycken, "ha ha", skrattade djävulen och bet sig i svansen som min mamma brukade säga till mig när jag var liten.

måndag, november 20, 2006

är torsk på sex. våld. blod. äckel

Vi såg den i helgen, så jäkla bra. Måste bara se den igen!

Visas på teater Tribunalen

Skådisarna, scenen, musiken och replikerna.

idag är sista arbetsdagen..

..för en kollega till mig p g a att (im?)migrationsverket ej kan ge honom besked om han ska få stanna i Sverige eller inte. Är det verkligen humant att göra så? Nu kan han inte försörja sig och jag vet inte hur han kommer klara sina studier på kth p g a denna stress.
Han har berättat för mig att här kommer det invandrare till Sverige som är arbetsvilliga och fulla av framtidstro. Men tar detta verk vara på det? Nej! Istället bryts dessa människor ner så sakteliga av Sveriges jävla "superfina" byråkratiska kvarnar. Det borde faen vara hets mot folkgrupp å gå omkring i kostym!
Hurra för ödmjuka Sveriges prostituerade själ.

"Du gamla du instängda, du utarmade tarm.
Du tysta du glädjelösa sköka.
Jag hälsar dig inte ens med en endaste liten nick.
Din brinnande sol, din molniga himmel och dina sotiga ängder.

Du tronar på hyckleriet från fornstora dar
och utarmas av pengar, egoism och korta tankebanor
jag vet att du aldrig var vad du ville vara
och kommer så ock förbli, och kommer så ock förbli (med betoning på i)"


För en sju år sedan var jag på ett Sverigedemokratmöte av ren nyfikenhet. Jag ville se vilka de var. De bestod mest av snubbar i rutiga flanellskjortor med volvobilar. Vi samlades i en lokal i Göteborg. Jag minns ej vad de sa på mötet. Men jag minns att mötet avslutades med en sång. Med den svenska nationalsången. Alla i lokalen reste sig upp och sjöng. Alla utom en. Alla utom jag. Jag tyckte inte det kändes rätt. Fick lite väckelsemötesvibbar. Men det viktigaste av allt är att jag kände att jag inte skulle kunna stå för min handling efteråt om jag oxå hade ställt mig upp och sjungit.

En sak till: jag har aldrig gillat den svenska nationalsången.

vansinnesvård

Nu har jag mejlat förtroendenämnden i dalarna ang den sk vansinnesvård som jag blev utsatt för. Nu tänker inte jag tiga längre. Hade det gällt någon annan hade jag haft lättare för att stå upp för den personnen. Men nu så är det dags att stå upp för sig själv om man ska komma någonstans här i livet.

Stulen barndom

Har du också en stulen barndom?

Det är sjukt att bup och de sociala myndigheterna får verka som de gör. För elva år sedan blev jag inlagd på bup:s akuttmottagning. Jag kämpar fortfarande med sviterna efteråt. Det är helt sjukt att man inte får någon vård utan blir sjukare istället.

måndag, november 13, 2006

märkligt

De blå "smurfarna" vill jaga de arbetslösa och sjukskrivna med blåslampa för att hindra fusket. Men alla dessa höjdare som svindlar bort miljoner utan att blinka? Hur mkt kostar det egentligen samhället med alla ekonomiska brottslingar som dessutom får kännbara fängelsestraff till skillnad från många våldsrelaterade brott?
Vad är mest konstruktivt och inspirerande; att känna sig jagad eller stöttad? Man kan faen bli apatisk för mindre när det gäller den här förstoppade byråkratin i Sverige!

Om politikerna nu vill införa hushållsnära tjänster som en löneförmån varför inte oxå införa kognitiv psykoterapi. Då värnar de både det yttre och det inre.. Personligen är jag övertygad om att man ha mer nytta av det senare alternativet. Vem vet man kanske t o m kommer till insikt om att man faktiskt inte är i behov av det första alternativet. Att det finns andra värden här i vår levnadssaga.

onsdag, november 08, 2006

polarn

spana in min polare typ..

kung zytophia XI -att vakna till en gudens dag

jag gör en symbolisk eld
i mitt hår,
färdas i lotusställning
/som asteroider genom rymden/
inom mina tilltänkta anletsdrag

i sten hugger jag sedan guld
och pannan glänser
såsom putsade skor,
men något eko räds jag ej
för jag är guden av idag,

speglar mig i prismor
och tillverkar en tiara av ståltråd,
glasskärvorna efter festen
blir mina vingar
och den obäddade sängen min plattform.

torsdag, november 02, 2006

is som i istapp

Det är kallt idag. Misstänker att ingen missat det. Kameran och jag har haft orgier medistappar idag.

Kan tillägga att det inte var särskilt glamoröst att dela ut morgontidningen imorse.. Fick iofs åka taxi till jobbet eftersom bussarna vägrade åka över Tranebergsbron. Min sambo satt i bilkö i över 6 timmar igår tack vare att snön kom mitt i rusningstrafiken. Snöflingor yrde ikapp med slirande bildäck. Men visst är det märkligt att det ej fungerar att vara bättre förberedd, när nu de flesta är beroende av att trafikflödet flyter. Tredubbla snödosen och vägunderhållarna i dalarna ordnar det utan problem.
Hörrni stockholmspolitiker, samhället kan väl knappast tjäna på detta och absolut inte miljön? Utsläppen lär ju ha varit minst tre ggr så mkt igår än i vanliga fall.

onsdag, november 01, 2006

Första snön

(om man bortser från det kvartslånga snöandet i måndags morse)



Det är alltid lika härligt varenda år. Glädjen blir dessutom dubbel av att få uppleva Minnas entusiasm.

torsdag, oktober 26, 2006

Upprop för fritt museum!

Tycker du oxå att alla ska ha lika möjlighet att gå på museum, skriv på:
Uppropslistan

Andra bloggar om: ,

tisdag, oktober 24, 2006

inte dagens tips:

Besök färgfabriken, deras öppettider är visst to-sö 12-18

söndag, oktober 22, 2006

the mask

Har påbörjat en liten bildserie. Två bilder är än så länge klara eller iofs tre:

my room

the mask

i fyra delar

Fast texten ska jag ändra så att den enbart är på svenska.

fredag, oktober 20, 2006

dagens tips:

Lyss till klassiskt när du jobbar och känn dig som en graciös ballerina!
För att sedan avrunda med Lake of Tears och kom tillbaka något sånär till verkligheten om än gladare och nättare till fots.. :)

måndag, oktober 16, 2006

my name is Jack



Jag kom till Sverige från Irland förra lördagen. Det mesta är läskigt här, som tur är har jag en snäll fostermamma.

söndag, oktober 15, 2006

trädets och människornas lämningar



det uppenbara är lövet, en lämning från björken,
färgen stod graffitimålaren för,
det vaga är ytan från en vägg,
och betraktaren är jag.

lördag, oktober 14, 2006

spindel..spindel..

mutter

fredag, oktober 13, 2006

torsdag, oktober 12, 2006

onsdag, oktober 11, 2006

så blå



För en större version besök mitt galleri på fotosidan. Eller ur en annan vinkel.

På tal om galleri så har jag kommit igång med att göra ett alldeles eget fotogalleri till min hemsida. Men det är pilligt! Ta bara en till synes simpel sak som att sätta sitt namn på bilden. Vilket teckensnitt? Storlek? Placering?
Undrar egentligen hur det ligger till med dreamweavers konsekvens.. Ahh just ja, det var ju tabeller jag skulle fixa så är problemet löst med spattiga navigeringsknappar!
Vilka bilder ska få äran att vara med då? Börjar närma mig den 10 000:de bilden.. Hur gick det till liksom?

fattigromantik

jag tvättar håret i kallt vatten.. jag tappar upp lite kallt vatten i badkaret, tillsätter varmt vatten som jag värmt på spisen...det får duga med knappt fingervarmt badvatten..och använder en strumpa som tvättlapp!

De har stängt av värmen och varmvattnet här. Vad passar väl bättre än att leka fattigromantik!? *ren och glad i kropp och sinne*

måndag, oktober 09, 2006

reggar bloggen hos bloggtoppen

Pust! Det här med bloggar är ju en hel vetenskap eller tidsbomb. Man kan spränga hur mkt tid som helst med bloggen.

den demokratiska frågan

Vilken fråga skulle du vilja besvara?

Följdfrågan..

och Hur skulle svaret lyda?

frågeformulär

Förtälj mig var finns det ultimata frågeformuläret som har de svarsalternativ som passar in som pricken över i:et?
Efter fråga 10 i det där personlighetstestet gav jag upp. Jag kan inte besvara frågeformulär!

Ta den här frågan t ex:
5. Tänker du ha två eller färre barn i din familj, även om din hälsa och inkomst skulle tillåta fler?
Svarsalternativen är ja, nej eller kanske/vet ej. Mitt svar är: jag tänker inte ha några barn.

Eller den här då:
2. När andra blir nervösa, förblir du någorlunda samlad?
Det beror ju på. Gäller det ett besök i spökhuset på Gröna Lund skrämmer jag de flesta. (avfyrade världens skri när jag var där för några veckor sedan)

Den tionde frågan:
10. Intresserar andra människor dig väldigt mycket?
Det beror ju på vad det är för människor!

När jag pluggade webbdesign fick vi göra ett eget frågeformulär klicka ---> här för att komma till min hämnd på frågeformulären.

Ur min gamla blogg ang frågeformulär:
"Jag betvivlar att jag skulle vara ensam om att uppleva frågeformulär besvärliga. Ta den här frågan t ex: Tycker du om glass? De svarsalternativ du har att välja på är ja och nej. Men saken är den att du inte tycker om glass när du fryser, hur i FN ska du då svara då? Om du svarar ja så kommer det antas att du alltid tycker om glass i vilken situation som helst.. Och svarar du nej, ja du vet.."

jippie dippie doo!

Jag har ringt två stycken obekväma samtal. Jag drabbas emellanåt av telefonfobi, dvs jag drar mig för att ringa ett samtal så länge att det till slut känns som att hoppa utför ett stup. Vilket resulterar i att jag vägrar ringa. Inte så bra om det gäller att söka någon utbildning eller jobb eller räkning eller meddela försäkringskassan om att man fått jobb. Som tur är så är jag skrivkunnig så jag meddelade försäkringskassan brevledes istället!
Jag visste nämligen inte riktigt vad jag skulle säga till de på försäkringskassan. "Hej jag har fått jobb. Ge fan i å sätt in något bidrag på mitt konto nå' mer!" Det skulle iofs vara schysst.. *fundrar*

Ja ja. Tack vare mina morgonmodiga insatser så har jag fått reda på att jag kom in på komvuxkursen litterär gestaltning samt att jag ska få vara med i ett traineeprojekt som filialföreståndare på jobbet. Kims boll är i rullning typ.. Det känns bra! Btw så hade jag ett jäkla bollsinne i min ungdom. Nämde jag att jag vann dartkastningen i midsommar som koloniföreningen ordnade?*kollar till naglarna* Inte!? *slänger med håret* Vad är väl en bal på slottet.. ;)

Nåväl. Just nu måste jag börja planera för vårterminens studier. På medieskolan har jag hittat en intressant utbildning, webbredaktör. Men de vill ha nästan 80 000 för det! *ynk*
Plugga litterär gestaltning på folkuniversitetet går ju på drygt 70 000 men då är det i två år. *host*
Jag e faktiskt lite krasslig i halsen. Har pinat i mig echinacea brus i flera dagar nu. Alla former av brustabletter har något emot mig, jag tycker ju inte om dom. Inte ens mulivitaminbrus med en rödorange färg!

Ne, nu ska jag anmäla mig till några tadakurser på komvux istället. *drömmer om en fotografutbildning på kulturama*

söndag, oktober 08, 2006

dagens länktips:

personlighetstest

Får se om jag vågar/hinner göra det senare idag. Testet är på "bara" 200 frågor.

Har inte forskare något liv?

Ibland undrar jag vad forskare gör egentligen. Tänk att det ska dröja till 2006 innan forskare kan konstatera att det inte bara är människor som har en personlighet.

Hundars personlighet kartlagd (i papperstidningen står det mer)

Vad är folk rädda för? Varför är det så farligt att se likheterna mellan människor och andra djur? Vi styrs lika mkt av känslor som vilket annat djur som helst, bara det att vi ska försöka försvara våran känsla med s k logiska argument. Är det verkligen intelligens? Varför är det så viktigt för många människor att känna sig förmer än andra djur? Om du måste se ner på någon för att känna dig stor är du inte särskilt stor speciellt om den inte kan försvara sig p g a att du ställt upp villkoren.

Hundjourfamilj del 2

Jag besinnade mig. Det blev inget hundjourhem. Vi har inte de bästa förutsättningarna för att agera jourhem just nu. Men i framtiden så.. :)
Men lite märklig strategi tycker jag det är av Never Neverland att ta hit hundar till Sverige innan man ordnat med jourfamiljer.
Jag fick en förfrågan om jag ville agera jourfamilj i torsdags av en som är väldigt hängiven hemlösa hundar. Självklart vill jag det men jag kan tyvärr inte just nu med en busig valp. Igår kväll anlände runt 8-9 hundar till Arlanda från Irland men de hade inte ordnat med jourfamiljer åt alla. Snacka om kritiskt läge och det var svårt att säga nej.

lördag, oktober 07, 2006

Hundjourfamilj

Jag velar fram å tbx om jag ska vara jourfamilj åt en sexmånaders bordercollie från Irland. Hade vi bott i hus och haft skog alldeles intill knuten eller åtminstone en tomt där hundarna kan härja fritt så hade saken varit biff. Men nu är det inte så.
Jag som hade bestämt mig igår kväll att vi inte skulle vara det. Tre hundar i koppel är ingen hit speciellt om två inte är så haj på det. Den här lilla killen är inte van vid människor. Så bara att ta bussen till hundöarna lär ju kännas för honom. Fördelen jag har är att Minna och Saga kan ge honom trygghet.
Som jag sa till min älskade sambo: "Men om det går bra, är det ju inga problem!"
Varför måste man alltid ta med en massa nackdelar i beräkningarna. Det spelar ju faktiskt ingen roll hur många nackdelar eller fördelar det finns. Huvudsaken är att det går bra! Säg att det står 9-3 till nackdelarna, det kan gå bra iaf. Up yours med statistiken liksom.
Ja, jag erkänner. Jag är galen men kom med nå't nytt!

kl 20:50 ska han hämtas på Arlanda ikväll. *suck*

Men hallå!

Vad har en politiker, alkoholmissbrukare, shopoholic, hemlös eller en plastic fantastic brud gemensamt? Alla strävar ju bara efter den där förgrymmade lyckan.
Egentligen är det fantastiskt eller fascinerande vad mkt elände en människa kan gå genom för att uppnå lycka. Men är det bara en myt att ju mer elände desto enklare har du för att känna lyckan spira innanför murarna?
Och när är du som lyckligast egentligen? När det känns som att du inte kan bli lyckligare eller när du sitter med facit i hand och inser att du inte var så där lycklig som du trodde att du var?

"Lyckan kommer lyckan går.
Den gud älskar lyckan får."

Personligen klarar jag mig utan gud för att känna mig lycklig. Btw så tycker jag ordet lycka blivit så uttjatat och patetiskt. Hav i beaktande att jag faktiskt har varit en självmordsbenägen svartrockare i min "glada" tonår. Så jag har faktiskt utvecklats (beror iofs hur man ser på saken), kan t o m känna mig äckligt glad och tillfreds. Det är nästan så man blir misstänksam. Fattas bara att någon man håller av ska gå och dö bara för det! Usch!
Hönsmammig har jag dessutom blivit och bejakar min höjdrädsla. Hur macho är det på en skala!?
Men jag tror att man bara blir lycklig på låtsas av att vara macho. Påstår hon som spanar in hummerbilar (typ ett av få bilmärken hon kan) och impas av de som inte behöver macho:a sig och gör det dessutom äckligt naturligt.

Toodiloo!

fredag, oktober 06, 2006

hur många ansikten uppbär du?


Håller på med att exprimenterar lite med ansikten..

torsdag, oktober 05, 2006

trauma på låg nivå

Snacka om trauma på låg nivå när du måste kuta för att hinna med bussen. Bara för att du knappt orkade masa dig upp ur sängen för en kvart sedan..

måndag, oktober 02, 2006

dagens hypotes: media tjänar på din våldtäkt

Rubriker om våldtäkter på löpsedlarna säljer lösnummer som inpirerar våldtäktsmän som genererar fler våldtäktsrubriker som säljer som inspirerar som våldtäkter... Jag skulle tro att den här cykelmannen i Västerås inspireras av den mediala uppmärksamheten och spär på hans s k maktkänsla ännu mer, det ger honom en kick att fortsätta. Polisen får inte fast honom och kvinnor är rädda. I sin föreställningsvärld är han kungen i stan som väljer och vrakar bland möjliga offer. Vem vet han kanske rent av blev inspirerad av hagamannen.
1500 människor tar livet av sig varje år. Det är ytterst sällan självmord beskrivs i media. Nationellt Centrum för Suicidprevention har utarbetat direktiv för hur självmord ska rapporteras i media för att minska Werthereffekten. När kommer direktiven gällande väldtäkterna? Som det ser ut nu så skrivs det dagligen notiser om våldtäkter. Och ju värre de är desto mer spelrum får de i medierna. Vad ger det för signaler till män med dåligt självförtroende och en känsla av maktlöshet i kombination med ilska?

Om Werthereffekten

Andra bloggar om: , , ,

dagens länktips:

egetföretagmässa

..ännu ett tecken på att jag ska förverkliga mina planer.

oxå över till den obligatoriska ursäkten

Angående mitt tidigare inlägg. Jag är varken feminist eller antifeminist. Jag är djurist, dvs jag ställer mig frågande till med vilken rätt leker människan envåldshärskare över flera miljoner arter här på jorden..?

skyller kvinna på man för att slippa se sitt eget förtryck?

Det ältas och tuggas om kvinnans utseende i tid och otid. Det finns bl a två läger med motsatt syn men de har ändock en avgörande gemensam nämnare: de som älskar smala kvinnor och som ser ner på mulliga kvinnor och så de andra som älskar mulliga kvinnor och ser ner på de smala. Poängen är att till det yttre så verkar det ju som de tycker helt olika men skrapar man lite med nageln så voilá: bägge budskapen har, om du är kvinna så är det ditt yttre som är det väsentliga här i tillvaron. Så heroiskt liksom!

Vad gör då kvinnsen, de sväljer såklart betet med hull och hår, endera för att de är så utsvultna eller oxå för att tröstäta! Observera att undertecknad som tyvärr identifieras som kvinna men helst vill identifieras som individ, driver nu med det s k kvinnliga släktet som hon av någon oskriven lag måste känna ett systerskap med bara för att hon har en fitta!? *duckar*

Så vad gör då kvinnorna efter att de har svalt kan man fråga sig!? De letar fel och brister hos sig själva och när de identifierat alla fel och brister med stor begynnelsebokstav så tar de itu med att leta reda på alla andra kvinnors fel och brister. Och väger och mäter dessa begynnelsebokstäver mot varandra. Jämför in i minsta lilla detalj, för kom ihåg: det är detaljerna som gör det! Nu är kampen i full gång, nu gäller det att komma underfund med att alla andra kvinnor har sämre yttre kvaliteér än vad just jag har. Kan man inte hävda sig på den virtuella köttmarknaden med att man har stora fasta bröst. Vilket jag inte kan eftersom mina är små, får man ta till överlevnadsstrategin i denna svettiga kamp. Endera pumpa upp dem med silikon (cykelpumpen funkar ej) eller oxå som den lilla fett- och operationsfobikern jag är komma fram till att bröst ju större de är desto mer fett innehåller dom. Dessutom är det behändigare att kuta omkring och se sådär äckligt hurtig ut med små "sockertoppar". Och skulle det visa sig att det finns kvinns som har mindre bröst än vad jag har, stackars dem eftersom de knappast kan synas! För som den kvinna du är född till är det väldigt viktigt att bejaka din kvinnlighet, vara självsäker men glöm för guds skull inte att ditt mission är att behaga. Desto högre snygghets-, sexighets- och leendepoäng desto högre hamnar kvinna på den inofficiella kvinnohierarkiskalan. Dessutom extra bonus ju mer hatad du är av andra kvinns.

Det är inget nytt att kvinnor har en tendens att beklaga sig över att de måste lägga ner så mkt tid och pengar på sitt utseende. För att få sin högt värderade bekräftelse på att de verkligen är kvinnan med stort K. Klagolåten går ju något i stil med: det är männens fel att vi kvinnor är så utseendefixerade, se på reklamen etc. Men hallå! Handen på bröstvårtan!!! Vem är det egentligen som sätter så stora krav på dig själv!? Vem är det som säger till pojkvännen att hon inte alls duger i den där blommiga klänningen, att hon ser fet ut i den!? Vem är det som måste duscha sig, raka sig, sminka sig, fixa håret och ha nyinköpta kläder och absolut inte ha pms för att kunna gå ut och ta en öl på en dåligt upplyst krog!? Det är mäns fel svarar hon surt eftersom vi lever i ett patriarkat och männen förtrycker kvinnorna.. Men ho ho, det är längre till midsommar än vad det är till julafton!
Hur ligger det egentligen till med den här inofficiella kvinnohierarkin? Vi vet att det finns en manshierarki där männen måste hävda sig med att prestera. Hur gör kvinnor då, de verkar som hävda sig genom sitt yttre. Men vill du vara lite förmer än de andra kvinnorna så prestera någonting oxå! Men då får du lov att inte låtsas om alla avundsjuka kvinnors blickar och gliringar om ditt självförtroende inte ska sticka ner och gömma sig i sanden som en annan struts.

Men kvinnor har åtminstone blir inte per automatik klassade som förtryckare p g a sitt kön. Frågan är bara om dessa kvinnor är så oskyldiga som de så gärna vill tro att de är? Är inte de minst lika stora könsförtryckare som männen? Vem har mest valfrihet egentligen?
Kvinnor får låna sin killes boxerkallingar och för stora t-shirt för att det är så mysigt. Men om killen bara skulle vilja ha sin tjejs stringisar på sig för att han saknade henne skulle han bli stämplad som pervers rätt i pannan!
Vem är det som retar halvt ihjäl sig på att en annan inte kan fälla ner toalettringen? Eller att det ska städas och diskas? Hur sunt är det egentligen att reta upp sig på en massa små detaljer? "Men sådär kan du ju inte hänga upp gardinen.."
Oupps, jag glömde! Kvinnans mantra är ju: det är detaljerna som gör det..

Vem kan fritt gå klädd i såväl mans- som kvinnokläder på öppen gata? Vad skulle du tycka om din kille ville gå ut på stan iförd "den lilla svarta"?

Vilka är det som blir lynchade i media som förtryckare?

Vågar inte kvinnan se sig själv i vitögat, utan skyller hon hellre på mannen för att slippa se sitt eget förtryck?

Kass humor:
Kvinnor kastar blickar av avsky mot män som tittar på dem medan männen längtar efter att bli sedda.

Fröken K, förtryckare och förtryckt

lördag, september 30, 2006

"döden finns men ändå inte.."

- Betänk att döden finns. Men ändå inte..
- Jaha?
- Men vi är ju högst påtagligt levande alltså. (petar demonstrativt både på sig själv och kompisen)
- Jo, det är tydligt det.
- Hur kan då döden finnas om vi nu är levande?
- Man dör ju.
- Ja men man dör ju inte om man lever.
- Jo, det är ju för att man lever som man dör.
- Javisst men det var inte så jag menade. Om du lever då kan du ju inte vara död eller hur?
- Jo, jag hajjar det.
- Alltså finns ju inte döden. Det var så jag menade med att döden finns men ändå inte. Vi bara vet att den finns i medvetandet och runt omkring oss för att folk dör.
- Och livet finns inte om man är död. (hakar på)
- Precis. Visst är det coolt. Men de döda finns kvar i våra minnen, där kan man t o m förfalska liv.

- Men är handling då en förfulad konstform av tanken. I tanken kan man göra precis vad som helst om man bortser från hur inskränktheten kan påverka en.
- I tanken och drömmen färdas vi mycket snabbare. Vi har redan varit i Malaysia innan man ens hunnit googla sig fram dit via nätet.

(googlar fram Malaysia)
- Jo, fast jag skulle föredra att vara där fysiskt i alla fall. Kolla vilka schyssta stränder!
- Mm. Men poängen är ju att överträffa tanken i handling. Går det? Eller är det våra tankar vi måste omvärdera? Om jag t ex tänker att jag kommer bli så lycklig med en massa nya prylar. Men inte faen orkar jag jobba ihop alla dessa pengar för ju mer jag jobbar desto mer pengar vill jag tjäna. Men i tanken intalar jag mig att jag kommer bli lyckligare men schasar hela tiden målen framför mig som en annan slavdrivare. Det borde vara olagligt att vara sin egen slavdrivare också.
- Med den ekvationen så blir du ju knappast lyckligare snarare tvärtom.
- Nej, just det! Alltså måste jag tänka om liksom för att kunna handla därefter.

- Jag har testat det där med att tänka om. Du vet man har sett något i något skyltfönster som man bara vill ha. Och då har jag hållt på att intala mig att jag ändå inte blir lyckligare av att ha den där saken. Men det funkar ju inte jag vill ju ändå ha den bara ännu mer. Det bästa är att bara glömma den. Argumentet att jag bara blir fattigare funkar inte heller!
- Och varför ska fattig alltid ses som så himla neggo jämt!
- Personligen kan då jag se det romantiska i att vara en fattig poet i alla fall.

fredag, september 29, 2006

hjärtat varnar..

ready, steady and action!

Är de inte söta och rara!?
Saga leker och har det hur lattjolajban som helst med en dobermann på sju månader.

I Drottningholmsparken finns två öar som är mina hundars paradis. Här får de umgås och härja med andra hundar hur mkt de vill. Nästan. Lösa hundar har lättare att umgås med varandra, det uppstår mindre konflikter eftersom koppel begränsar deras rörelsefrihet. Men det är inte lätt för alla hussar och mattar att förstå sig på hundarnas kroppsspråk. T ex kan det vara delade meningar om huruvida en hund är rädd eller bara visar sig undergiven eller dominant. Idag blev t ex en matte rädd när Minna sa åt hennes hund på skarpen själv visste jag ju att det inte var någon fara. Men tänk om matten hade slagit till Minna med käppen, vad hade det utlöst? Nu tror jag att det ska väldigt mkt till för att man ska kunna provocera Minna så att hon hugger. Det är så himla lätt att det blir missförstånd om man inte kan varandras språk.
Jag gick mellan när två hundar mobbade Saga. Det är inte så kul om du ligger på rygg med svansen mellan benen och de inte har för avsikt att sluta skälla och nafsa på dig. Så jag beslutade mig för att undsätta Saga när de inte ville respektera hennes totala underkastelse för femtioelfte gången. Personligen skulle jag inte tolerera att mina hundar uppförde sig så mot någon annan hund. Jag satte mig ner på huk och rörde lugnt den ena hunden under hakan och småpratade vänligt. Då slutade de båda efter en liten stund. Hundar är ju flockdjur. Men att skälla och hota en hund som du inte känner är inte särskilt klyftigt.
Är det farligt att uppfostra sina barn och hundar? Är det farligt att höja rösten och markera gränser? Är det svårt att vara konsekvent?

Det jag lagt märke till sedan jag skaffat en till hund är hur bra Minna och jag har lärt oss varandras språk. Saga börjar väl förstå vad nej betyder. Säger jag "vad var det jag sa" i ett visst bestämt tonläge så fattar Minna direkt att sådär skulle hon visst inte alls göra. Medan om jag höjer rösten åt Saga så har hon en tendens att bli fröken tvärtemmot. Så vänliga och uppmuntrande ord samt tålamod får bli hennes medicin. Du kan inte kräva respekt av vare sig en hund, ett barn eller en vuxen, den kan du bara förtjäna. Om någon lyder dig i rädsla är det inte respekt.

Det finns faktiskt lexikon i hundspråk

Jag måste bekänna en sak. När en syster till mig var gravid tipsade jag henne om att läsa hundpsykologi för att verkligen förstå vikten av att agera konsekvent. Fy på sig! Inte jämföra hundar med barn eller tvärtom heller för den delen. För vi är ju så himla olika iaf till det yttre. Men psykologiskt då? Människan är oxå ett flockdjur.
Det är inte för inte som man sägger sådan husse sådan hund. Stick iväg till "hundöarna" får du själv se och studera gruppsykologi så mkt du bara orkar.
Du kommer upptäcka att om några människor står i en grupp och en människa går därifrån efter en stund kommer fler följa samma exempel.

Shit det känns som jag bara maler på och maler på. Nåväl nu avrundar jag med att jag tycker det är så härligt att se hundarna leka och ha kul!
Plus att jag vill passa på att påpeka att det är synd om de människor som inte kan respektera att många hundmänniskor värderar sina hundar mkt högre än de flesta människor, inklusive jag.
Om jag skulle säga till dig att det var ju bara en vän som dog, det finns ju flera och rycka på axlarna när din vän dött. Hur skulle det kännas?

För en hund behöver du inte förställa dig. Det spelar ingen roll om du har märkeskläder eller inte. Eller om du är hemlös. Eller fet. Eller ful. Eller fin. Eller att du tycker att du är fet och ful men typ ingen annan i din omgivning tycker det. Eller honosexuell. Eller homofob. Eller... En hund sviker inte och blir alltid så himla glad av att se dig. Dessutom kan du inte kräva av en hund att den ska dammsuga och diska. En hund ljuger inte heller.
Men en valp kan riva sönder tapeterna (det gjorde jag oxå när jag var liten och inte kunde somna) och bita i böcker och bara älska att tugga på dina svettiga joggarpjux. Men en hund har andra värden än pengar och är som gladare än då!

tidningsbudet vs döden

Hmm.. Nu kom jag av mig. Hade som tänkt skriva ett inlägg om tidningsbudet men fördes tillbaka i tankarna om döden när jag läste en kommentar jag fått. Det ni! jag har fått en kommentar, inte var dag det händer. ;)

Tidningsbudet har sett en del otäcka filmer genom åren som t ex När lammen tystnar och Seven.
Dela tidning tidigt om morgonen när det är mörkt och få inre bilder om mördade människor är inget att rekommendera. När du öppnar hissdörren ligger en död människa där på golvet. Eller när du kommer upp för spiraltrappan möts du av ett uppfläkt lik som är upphängt på a la Hannibal Lecter vis. Och du hinner absolut inte värja dig från synen! Vilka men skulle man inte få av det speciellt om man är lite känslig sådär. Eller plötsligt släcks ljuset i trapphuset. Allt blir liksom totalt svart och innan dina ögon hunnit vänja sig och du trevar efter lysknappen och förbannar att den inte lyser röd. Hinner så klart ett x antal tankar om mindre angenäma scenarion färdas innanför din pannlob. Medan du frenetiskt trevar efter den där fördömda helvetesjävla lysknappen och samtidigt försöker ha tillräckligt med sinnesnärvaro för att undvika dörrklocksknapparna.
Så äntligen varde det ljus igen men än är inte faran över! I ögonvrån försöker du mentalt förbereda dig på vad för hemskt du eventuellt ska få se när du försiktigt spejar runt. För att försäkra dig om att det verkligen bara är en livlig fantasi du har och inget annat.
Tidningsbudet kan nu lugnt fortsätta penetrera brevinkasten med morgontidningarna om än med något högre arbetspuls..

Höll på att glömma den gången då tidningsbudet höll på att få slag och skriker till. Har du blivit skrämd av sovande människor någon gång? Inte? Testa då detta:
Pinna på som ett par tysta trumpinnar nedför en spiraltrapp vid en sisådär fyra-tiden på morgonen. Tänk på det som du brukar tänka på när du känner dig sådär lagom harmonisk i din egen lilla värld. Och då brukar man inte förvänta sig att det ska ligga en sovande människa i stentrappan om rundningen. Voilá! Du hoppar till. Så nog kan det vara skrämmande att konfronteras med sina fördomar..

lördag, september 23, 2006

kärlekslyckoformel

sambo + hund + valp = kärlekslycka!

fredag, september 22, 2006

att fotografera döda eller inte...


Lyckades fånga en trollslända i morse. Den satt så stilla på bryggräcket att jag var övertygad om att den var död. Jag hann till och med fundera över det etiska med att fotografera en död varelse. Men vips så rörde den på sig och jag hoppade till!
Om jag fann en död människa skulle jag knappast fotografera den, snarare rusa därifrån. Är det då okej att fotografera andra döda varelser? Om jag lägger upp en bild här på bloggen föreställande en död insekt så skulle folk knappast reagera. Men om jag lägger upp en bild på en död människa som vilar i frid, vad händer då?
Det är märkligt att jag är mer rädd för en död människa än en levande.. Den döde kan ju inte skada mig! Beror denna rädsla på överlevnadsinstinkten eller på det okända?

onsdag, september 20, 2006

livet leker..



Klicka på bilden för att se den i större format!

tisdag, september 19, 2006

morgondagens tips

Gör något som du blir glad av, t ex ge ett torkat grisöra till någon som skulle uppskatta det!

middagstips

Fiskgratäng med kräftstjärtar och musslor! Serveras med basmatiris eller potatis.

dagens tips:

Gå på upptäcktsfärd i skogen!

gårdagens tips:

Fixa en tårta!




Missförstå mig rätt. Jag firade ej moderaternas vinst men visst har sossarna sig själv att skylla. Jag var enbart glad och dessutom hade jag en tårta till godo!
*gulp* tänk om jag är moderat innerst inne!? Har ju faktiskt börjat fantisera om en vd-titel..

torsdag, september 14, 2006

förtidsröstat

Tada! Nu har jag varit iväg till bibblan och förtidsröstat. Det blev miljöpartiet som fick min röst i både kommun-, landsting- och riksdagsvalet. Deras reklamkampanj med en lagom portion ironi tycker jag oxå är bättre än de andra partierna som bara försöker visa sin "fina" sida.
På tal om ironiskt så har ju även folkpariet dragit sitt strå till stacken. På en reklampelare stod det nämligen att de vill stoppa fusk samt införa buggning... Fast Rix FM gör det coolare klicka nu med vänster musknapp.

Jag ska passa på att bekänna att jag har syndat i tanken. Jag har idkat härskarteknik medelst förlöjligande mot feministiskt initiativ. Jag tycker de bara stirrar sig blinda på blott ena sidan av myntet. Man vill se det man tror sig se.. Man finner det man söker... Jag har lekt med tanken att rösta på fi för att de antagligen inte kommer få så många röster. Men någon som påstår sig vara mot härskartekniker men själv använder sig av det tycker inte jag är särskild nyanserad! De vill ej att kvinnor ska bli förlöjligade men själva tycker de uppenbarligen att det är okej att förlöjliga män som t ex här. Hur den ekvationen då ska bli jämställd förstår inte jag.

Avrundar med en länk till rättvisepartiet socialisterna. Har dock inte hunnit sätta mig in så mkt i deras politik, rättvisa låter fint dock får social mig att dra öronen åt mig. Och förresten, varför ska arbete värderas högre än fritid!? ;)

tisdag, september 12, 2006

Teatertips:



Avgångseleverna på teaterhögskolan bjuder in till en kreativ scenkonstfestival med premiär nu på torsdag. För mer info besök deras hemsida.

Insidertips: Det är helt klart sevärt! :)

söndag, augusti 27, 2006

vi har blivit med valp



Nu så har vi äntligen fått hem Saga. Hon ligger å sussar så sött i soffan tillsammans med Minna.

fredag, augusti 25, 2006

motvikt: kvällens bild

typ bild är det tänkt att det ska dyka upp om man klickar här vill säga!

Kvällens fråga

Jag avrundar denna bloggspammingssession med en fråga. den lyder som följer:

Vad är politik?
Något som rimmar på etik..

dikt: Avköna mig

Avköna mig

Höj klingan

Avköna mig
i salar
av skrikande, tigande murar

Skriv mig
i bokstäver
utan innebörd

Tvaga mig
i tungorna
från eldens härd

Förlös mig
i den linda
vars beständighet är

Dränk mig
i kroppens själ
som var jag

Kyss klingan


skriven av Kim Varga Sätterström

Kort novell: -Ursäkta, åt vilket håll ligger helvetet?

Plötsligt bara svartnar det för ögonen som om en slöja hastigt dras över huden, sveper bort alla sinnesförnimmelser från kroppen och sinnet, vinddraget blåser tankarna ut..

Dröjande slår hon upp ögonlocken, pupillerna sätts ofrivilligt i rörelse men själv vågar hon inte lyfta ens ett finger, förrän hon lokaliserat honom. Köksklockans envetna tickande vittnar om att ingenting har avstannat medan hon varit borta. Det går några minuter av lyssnande i stum fruktan innan hon vågar sig på att röra vid sitt bultande ansikte. Plötsligt blir hon medveten om den krampande smärtan i magen. Hon grips av panik. Barnet, tänk om det blivit något fel på barnet, tänker hon. Tårarna svider stickande och tränger fram trots att hon kämpar emot. En bild av hur han slår till henne i magen med sin förbannade knytnäve, dyker upp på näthinnan och hur hon nästan tappar andan. Varför måste han göra såhär, tänker hon, vad ska jag ta mig till. Illamåendet sveper inombords, magsäcken krampar.
Hon kväver ett skri, tvingar sig sammanbitet att inte tappa kontrollen över sig själv. Det är liksom ingen ide, ingenting spelar någon roll. Hon kryper ihop i fosterställning och önskar att hon ska slippa resa på sig någonsin mer, önskar att hon aldrig blivit gravid. Önskar att hon aldrig hade rymt hemifrån den där kyliga oktobernatten för fyra år sedan, efter ett hysteriskt bråk med sin mamma. Varför lyssnade jag inte på henne hon hade ju så jävla rätt, men vilken tonåring gör det, suckar hon uppgivet. Dum och förälskad så tog hon sin tillflykt till honom, hon hade ju äntligen blivit en i gänget efter att hon börjat träffa honom. Tjejerna i hennes gymnasieklass på omvårdnadsprogrammet, tyckte hon blivit så häftig som träffade en 30-åring och han brukade ju alltid hämta henne när lektionerna var slut för dagen i sin röda BMW. Ibland fick någon av tjejerna följa med på en tur genom staden. Det hände nästan varje helg att han fixade fest hemma hos sig i sin fräscha lägenhet och hennes nyfunna vänner var givetvis välkomna.
Första slaget kom bara helt utan anledning, hon fattade absolut ingenting. Chocken över vad han gjort dämpade smärtan som en värktablett. Men han hade bönat och bett om förlåtelse, tröstat och bedyrat. Han hade ju ändå inte slagit så hårt..

Plötsligt känner hon sig hur arg som helst. Han ska fan inte få göra mitt barn illa, det är en sak att han slår mig men nu slog han ju faktiskt barnet i magen. Hon inser att situationen är ohållbar, att hon faktiskt måste lämna detta helvete. För det är just vad det är, hon har inte insett det förrän nu. Hans hot om att han ska göra hennes liv till ett helvete om hon lämnar honom, att han inte skulle dra sig för att mörda henne. Rädslan för vilka konsekvenser det skulle få om hon lämnade honom, draperade insikten om att hon faktiskt redan är och har varit i ett fruktansvärt helvete under flera år. Det kan ju inte bli värre, eller kan det, det?
Men tankar om vart hon ska ta vägen någonstans blir som käppar i ett hjul. Hem till hennes föräldrar kan hon ju inte fly. Hon har ju inte haft kontakt med dem på flera år bara för att han inte tyckte om dem, alltid rackade ner på dem. Bara för att de var helt vanliga hederliga arbetare, för att de inte var lika fina som hans borgarfamilj.
Om inte för sin egen skull så för barnets i alla fall. Även om han kommer döda mig så kan jag ju inte bara ligga här, tänker hon morskt och reser sig med möda. Hon tar stöd med hjälp av den omkullvälta stolen, ställer den sedan på plats. Håller sig om den något utbuktande magen och går med darriga ben in i sovrummet. Dubbelsängen är fortfarande obäddad så hon tar itu med den trots den molande värken i magen. Klockradion visar: 09:43. Hon vet inte när han kommer komma hem eftersom han själv bestämmer över sina arbetstider. Han kan komma alltifrån inom en timme till sent på natten och då måste allting vara i ordning, disken, dammsugningen etc. annars hittar han på ett skäl att slå henne.
Medan hon famlar med disken tänker hon som i ett mantra: jag måste gå, jag måste gå, jag måste gå. Men hon vågar inte, hur många gånger har hon inte önskat mod till det. Helt tvärt släpper hon bara tallriken i diskhon så att diskvattnet bara skvätter omkring. Går återigen in i sovrummet, låter morgonrocken endast falla till golvet vilket absolut inte är likt henne. Bryr sig inte om att ta på sig rena underkläder utan drar på sig favoritjeansen som ligger hopvikta över krogstolens rygg, tar första bästa tröja ur garderoben och trär över huvudet. Nya strumpor hämtar hon dock i byrålådan. Hon går förbi vardagsrummet utan att lägga märke till det, sveper den svarta knälånga kappan om sig och knyter slarvigt skorna i hallen. För henne känns det som att hon handlar i trans. Alla hennes rörelser går helt automatiskt utan att hon kan styra dem. De enda tankar som cirkulerar innanför hennes pannlob, såsom monotona gamar, är: vad är det jag gör, vad är det jag håller på med, tänk om han kommer nu.. Men av någon oförklarlig anledning så kan hon inte hejda sig. Det är som om hon skulle vara en radiostyrd robot, som om någon skulle ha tagit över hennes kropp.

Hjärtat bara bankar på av spänningar som rister i hennes kropp. Hon står där i hallen och tittar på den kastanjebruna ytterdörren. Det är som att den där någon, eller vad det nu var, plötsligt tryckt på en knapp och hon blivit sig själv igen. Att det är upp till henne att avgöra nu. Tänk om han kommer, hon tror att hon blivit galen. Tankarna bara snurrar i huvudet utan att hon hinner med.
Hon drar efter andan och suckar, för handen till dörrhandtaget med en rörelse som om det vore dörren till den elektriska stolen. Med ett darrande grepp om dörrhandtaget, trycker hon försiktigt ner det och försöker skjuta upp dörren med höften. Men det tar till hennes förfäran stopp, hon får inte upp dörren. Alla känslor bara rämnar för henne, tårarna strömmar fram, färgar ögonen röda. Med förtvivlad uppgivenhet bankar hon på dörren. Det känns som en evighet innan hon kommer på, att det är ju klart att han låste dörren när han gick hemifrån. Förödmjukad famlar hon med det kalla metallvredet, skjuter upp dörren som äntligen ger vika för henne.
Hon stelnar till vid ljudet av ytterporten som öppnas tre våningar under henne, för henne upplevs ljudet såsom ett pistolskott. Vad ska hon nu ta sig till, paniken kramar om. Tänk om det är han som kommer nu, då kommer han garanterat slå ihjäl mig, surrar tankarna. Men hon förmår inte att röra på en enda lem. Hon lyssnar med en blandning av rädsla och utmaning, till de bestämda fotstegen uppför trappan. Hon tänker i samma rytm som stegen slår mot trappstegen, Kom då, mörda mig, Kom då, mörda mig, Kom då, mörda mig.
Hon rycker till när de plötsligt stannar på våningen därunder, skramlandet av en uppfiskad nyckelknippa och ljudet av en nyckel som vrids om i ett lås, ger henne mod.
Mod att ta det första steget, steget över tröskeln..


Skriven av Kim Varga Sätterström

Tillrättalagda krokben

"Man föredrar att tro på det
man helst håller för sant."
(okänd)

Hon föll såsom hon oftast brukar falla. Missmodigt låg hon kvar som om det var sista gången luften gick ur henne..

Men..
Om och om igen klev hon upp, borstade av sig vägdammet som om det vore smulor av mod i en film som spelades baklänges. Ponera att modet som styrkte, kastades över henne såsom riskornen traditionsenligt kastas över det nygifta paret när de kommer ut på kyrktrappan. Krångligt att hänga med? Plocka ut de väl valda orden i föregående mening och spola bildsekvenserna bakåt.
Vägdammet skulle också kunna symbolisera modet som ljudlöst krasar sönder, under henne, i fallet och samlas upp som sand av kupade händer som rinner mellan fingrarna. Det är ändå som om hennes liv utspelar sig i cirklar. Eller vattenringar. Hon är stenen men också vattenringarna. Om och om igen kastas stenen. Vattenytan cirklar kring den drunknande stenen. Ringarna slätas ut och stenen kastas åter igen.

Ett retoriskt cirkelresonemang utan vare sig inlevelse eller praktik. Bara teori och statiska siffror som saknar någon variabel här eller om det var där. Någons snodda åsikt tas som sanning och det som är fakta kan vi bara spekulera i. I en återkommande diskussion. Som handlar om att hävda sin åsikt som sann.
Vad är det som säger att tron på sig själv och sin rätt är sanningen? Nåväl, vi kan ju alltid luta oss tillbaka mot den subjektiva pelaren och dra ett halsbloss, med anletet mot himmelen och trädgrenar i ögonvrån, i godan ro..

Men..
Det var dom själva som lade ut alla dessa krokben som om det vore kvistar i en brokig röra. Företagsamt stack de in en kvist här och en kvist där i det hålrum som var ledigt. För en fin brasa skulle dom ha.
Fråga mig inte: varför?





~Skrivet av Kim Varga Sätterström förra hösten under fullmånens glans~

tisdag, augusti 22, 2006

jag har blivit kär...



Jag träffade henne i söndags och mitt hjärta smälte totalt liksom hjärnan oxå verkar det som. Lyckliga tankar om charmnosen spirar innanför pannloben. Hon är dessutom till salu... Idag träffade jag henne igen. Hon är en liten söt tuffing. Har självförtroende och älskar att busa och lattja på coola valpars vis. Mu sitter jag här och kan inte annat än att vänta på klartecken från min sambo som ska svänga sig med att vara eftertänksam *suckar* när man kan vara galet impulsiv istället.

När jag träffande min nuvarade hund smälte jag direkt liksom jag gjort nu. Det är ju ett bra tecken, eller!? :)

Jag vill bli med valp..

lördag, augusti 12, 2006

tisdag, augusti 01, 2006

genrep

Kom hem från genrepet för bara någon timme sedan. Strax innan vi skulle börja drog molnen ihop sig och mörknade betydligt, därefter var regnet ett faktum.
Trots regn, trassliga trolldräkter, svett, halka och improvisation mm skötte vi oss strålande.
Utan att hymla så har vädrets makter varit emot oss i år. Vi har haft åska och blixt så vi har fått lov att avblåsa träningen helt. Blixten har slagit ner några ggr alldeles intill spelplatsen. Förstört ljudutrustning. Dessutom blev en radiointervju inställd p g a att blixten slagit ner i deras sändare. Men varken regn, åska, blixt och dunder rår på oss! Nu är det blott mindre än 19 timmar kvar till premiären och förhoppningsvis tar trollen och alla andra onda väsen hem segern i natt. För vad har troll att göra på en söderhavsö egentligen? Och nog skulle det smaka bra gott med tomtekotletter när det blir premiärfest och allt! ;)

söndag, juli 30, 2006

i bilen här om dagen..


..på väg mot teaterrepetion. Varken regn, åska eller blixt kan stoppa glada amatarörer!

lördag, juli 29, 2006

tick, tack, tick, tack

Vilken nyans är snyggast på blåklockan, den i mörkare eller den i ljusare ton? Har lite beslutsångest.

Eller jag kanske ska ha med mer stjälk?

i profil..

i profil..

onsdag, juli 26, 2006

Fjärilspar

tisdag, juli 25, 2006

backstagebilder

Har lagt ut några backstagebilder på trollens hemsida. Fler kommer jag ta under dagens/kvällens rep.

Trollens hemsida

söndag, juli 23, 2006

Trollreklam

lördag, juli 22, 2006

älgridning



Jag skyndade mig efter kameran för att fota en tjej i teatern som satt på denna älg. Men det slutade med att jag hamnade i hennes sits istället!

torsdag, juli 20, 2006

När trollen flydde Gagnef

I år härjar det troll och andra onda varelser på Ängsholn i Gagnef. Det gäller att passa sig när torsdagsnatten sveper in och framförallt passa barnen. För kvinnorna gäller det att inte förledas av forsens speleman, Näcken. Medan männen bör ge akt på förföriska damer som låtsas vara mörkrädda, ty skogsrået Randas uppenbarelse är ej nådig..
Men hav förtröstan. Tomtarna står på människornas sida och har oanade förmågor. Kom bara ihåg att "inte tänka, bara känna". Så ska de göra sitt bästa för att stå dig bi.

Trollen på nätet

tisdag, juli 18, 2006

jag turistar i barndomsland



Många barnahänder och fötter har klättrat omkring på denna sten. Undrans när "burken" blir en favorit i repris...
Så mkt större allting var när man var mindre.. kullar, backar, staket etc. En barndomsvän har jag placerat bakom kameran.

onsdag, juni 21, 2006

ängelen i gasmask

Jag såg en ängel i gasmask,
när regnet slog mot mitt fönster.
Hans vingar klippte så sorgset.
Känslan var som att aldrig mer kasta en skugga.

Stilla var min andnöd,
som en bön...

tulpaninramning

Tulpanerna har blommat ut..

tisdag, juni 06, 2006

Smörblomma

måndag, juni 05, 2006

Life's a bitch

Vårat hjärtebarn har blivit opererad för juvercancer idag. Tratten som hon måste ha på sig för att inte komma åt såret Är knappast upplyftande. Ibland är det inte lätt att vara hund..

torsdag, juni 01, 2006

Moa


Prövade mitt nya stativ i natt. Det är svårt att få till en bra skärpa i dåligt ljus och vid inzoomning så jag blev minst sagt glad över den presenten. Dessutom är stativet perfekt att ha med sig, tar liten plats och väger bara 6 hg.
Jag vet inte vad man ska kalla det men ironiskt nog så föll jag mest för den bild som jag tog när jag råkade stöta till stativet... Det är den bilden som jag publicerade tidigare idag. Jag ville inte skriva något där eftersom jag tycker att den bilden får tala för sig själv...

Var är dockan?

onsdag, maj 31, 2006

stugigt regnliv?

Ta en manisk amatörfotograf, stäng in henne i en bil när det regnar och kör iväg till obygden någonstans i Dalarna. Kliv ur bilen och gör något ärende t ex beställ lite pyroteknik.. och voilá!

tisdag, maj 30, 2006

Fönsterbilder..


Titta in genom ett fönster och du ser inte bara in.. Fönstret speglar inte bara vad som finns innanför utan även vad som finns utanför.. Jag gillar att fånga dessa sammansmälta bilder. Två världar i en blir till en tredje...

fredag, maj 26, 2006

Hittat i vattenpölar..

Dagens skörd består av spegelbilder som ligger utspridda längs med trottoarkanterna..

Spegel, spegel..

..vid trottoarkanten där...

Tunnelbanetåget..


...ur en spegelvänd synvinkel..

Ett gammalt förråd i tegel..

I skuggan av en grind


Jag har fångat skuggan av en grind. Det hela skedde i natt mkt odramatiskt gick det till. Mot den blänkande asfalten kastades grindens raka skuggor av skenet från en lampa. Lika orubblig som öde i natten..

torsdag, maj 25, 2006

jag går nu..



"utan ett ord,
utan en blick över axeln,
så lämnar jag något kvar här.."

vemod..



"med vemod,
singlar mina tankar,
mot den klara vattenytan.."

"så bildar krusningarna,
mina darrande läppar
och rörelsen är redan gjord.."

onsdag, maj 24, 2006

Dagdrömmar..


"Han blickar inåt,
mot dagdrömmarnas horisont.
Bara broräcket håller honom kvar,
fysiskt närvarande,
men ändå så långt borta..."

Flugliv

Kom väldigt bra överrens med denna fluga. Vilket var väldigt tacksamt eftersom blåsten var mkt ihärdig idag. Jag nöjde mig med att fota 48 bilder på flugan som bl a hann med å tvätta sig, vända baken till och flyga över till en annan blomma..

Hemmagjort

Modellen är jag, fotografen är jag och halsbandet har jag tillverkat själv..

tisdag, maj 23, 2006

Jag skulle bara...


..dricka ett glas vatten...

måndag, maj 22, 2006

Får får lamm..

Ett riktigt litet charmtroll och dess bräkande fick mitt hjärta att smälta. Modig var lammet och dess syskon som t o m var fram och nosade på vovven.