Saga leker och har det hur lattjolajban som helst med en dobermann på sju månader.
I Drottningholmsparken finns två öar som är mina hundars paradis. Här får de umgås och härja med andra hundar hur mkt de vill. Nästan. Lösa hundar har lättare att umgås med varandra, det uppstår mindre konflikter eftersom koppel begränsar deras rörelsefrihet. Men det är inte lätt för alla hussar och mattar att förstå sig på hundarnas kroppsspråk. T ex kan det vara delade meningar om huruvida en hund är rädd eller bara visar sig undergiven eller dominant. Idag blev t ex en matte rädd när Minna sa åt hennes hund på skarpen själv visste jag ju att det inte var någon fara. Men tänk om matten hade slagit till Minna med käppen, vad hade det utlöst? Nu tror jag att det ska väldigt mkt till för att man ska kunna provocera Minna så att hon hugger. Det är så himla lätt att det blir missförstånd om man inte kan varandras språk.
Jag gick mellan när två hundar mobbade Saga. Det är inte så kul om du ligger på rygg med svansen mellan benen och de inte har för avsikt att sluta skälla och nafsa på dig. Så jag beslutade mig för att undsätta Saga när de inte ville respektera hennes totala underkastelse för femtioelfte gången. Personligen skulle jag inte tolerera att mina hundar uppförde sig så mot någon annan hund. Jag satte mig ner på huk och rörde lugnt den ena hunden under hakan och småpratade vänligt. Då slutade de båda efter en liten stund. Hundar är ju flockdjur. Men att skälla och hota en hund som du inte känner är inte särskilt klyftigt.
Är det farligt att uppfostra sina barn och hundar? Är det farligt att höja rösten och markera gränser? Är det svårt att vara konsekvent?
Det jag lagt märke till sedan jag skaffat en till hund är hur bra Minna och jag har lärt oss varandras språk. Saga börjar väl förstå vad nej betyder. Säger jag "vad var det jag sa" i ett visst bestämt tonläge så fattar Minna direkt att sådär skulle hon visst inte alls göra. Medan om jag höjer rösten åt Saga så har hon en tendens att bli fröken tvärtemmot. Så vänliga och uppmuntrande ord samt tålamod får bli hennes medicin. Du kan inte kräva respekt av vare sig en hund, ett barn eller en vuxen, den kan du bara förtjäna. Om någon lyder dig i rädsla är det inte respekt.
Det finns faktiskt lexikon i hundspråk
Jag måste bekänna en sak. När en syster till mig var gravid tipsade jag henne om att läsa hundpsykologi för att verkligen förstå vikten av att agera konsekvent. Fy på sig! Inte jämföra hundar med barn eller tvärtom heller för den delen. För vi är ju så himla olika iaf till det yttre. Men psykologiskt då? Människan är oxå ett flockdjur.
Det är inte för inte som man sägger sådan husse sådan hund. Stick iväg till "hundöarna" får du själv se och studera gruppsykologi så mkt du bara orkar.
Du kommer upptäcka att om några människor står i en grupp och en människa går därifrån efter en stund kommer fler följa samma exempel.
Shit det känns som jag bara maler på och maler på. Nåväl nu avrundar jag med att jag tycker det är så härligt att se hundarna leka och ha kul!
Plus att jag vill passa på att påpeka att det är synd om de människor som inte kan respektera att många hundmänniskor värderar sina hundar mkt högre än de flesta människor, inklusive jag.
Om jag skulle säga till dig att det var ju bara en vän som dog, det finns ju flera och rycka på axlarna när din vän dött. Hur skulle det kännas?
För en hund behöver du inte förställa dig. Det spelar ingen roll om du har märkeskläder eller inte. Eller om du är hemlös. Eller fet. Eller ful. Eller fin. Eller att du tycker att du är fet och ful men typ ingen annan i din omgivning tycker det. Eller honosexuell. Eller homofob. Eller... En hund sviker inte och blir alltid så himla glad av att se dig. Dessutom kan du inte kräva av en hund att den ska dammsuga och diska. En hund ljuger inte heller.
Men en valp kan riva sönder tapeterna (det gjorde jag oxå när jag var liten och inte kunde somna) och bita i böcker och bara älska att tugga på dina svettiga joggarpjux. Men en hund har andra värden än pengar och är som gladare än då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar