God fortsättning!

Så är det dags att vänja sig vid att skriva och tänka 2007 istället för 2006. Vi firade nyår hos en barndomsvän till min sambo som hade ordnat salsafest hemma hos sig. Som vanligt var det jättetrevligt men jag var lite ringrostig när det gällde att dansa salsa. Att jag var en aning ledbruten efter jobbet gjorde mig knappast graciösare men det bjöds på god mat och trevliga människor från både Afrika och Lappland.
Men den stora nyheten är inte att det har blivit ett nytt år. Jag menar, det händer ju faktiskt varje år så.. Den stora nyheten är att jag äntligen införskaffat en Nikon D80. Jag gjorde det i fredags och gissa om älsklingen blev chockad när han öppnade paketet.
Jag har suktat grymt mkt efter en systemkamera, det ger en så mkt fler valmöjligheter, eftersom jag känner att jag vuxit ur min kära lilla ixus. Så nu håller jag på att pluggar bruksanvisning så det bara visslar om det.

Minna och Saga klarade nyårsfirandet bra. I minst en vecka nu har jag nästan bara fått ut Minna en gång per dygn, på morgonen/förmiddagen eftersom hon är smällrädd och folk inte kan respektera att det är på självaste nyårsafton som man får avfyra dessa miljöskadliga ting. Följden blir att hon associerar mörker med otäcka ljud liksom hon gjorde med kyla förra vintern. Men Saga däremot hon blir inte rädd som tur är, antagligen har hon en god inverkan på Minna eftersom Hon inte varit lika svår att få ut. Annars är det vanligt att smällrädsla smittar.
Första nyåret som Minna blev ordentligt fobisk mot smällare fick jag henne bara att kissa en enda gång per dygn. Det femte dygnet lyckades jag få henne att skita genom att hoppa på bussen och åka några hållplatser så hon fick lov att gå hem och skita ur sig en klutt. Det är fler än en gång som jag har förbannat skjutgalningarna i dessa förtvivlans tider.
Men nu har vi en deal att om det skulle smälla så går vi raka vägen hem och jag försöker så gott jag kan att tajma in utgången så den inte sammanfaller med otäcka ljud. Så ge faen i å smäll nu för nyårsafton är över!